Akupunktur

Akupunktur (latin acus ’nål’ och pungere ’stynga’), ursprungligen en ålderdomlig kinesisk terapimetod, som avser att behandla sjukdom eller ge smärtlindring genom att applicera nålar på specifika punkter (akupunkturspunkter) på kroppen. Finns även bl.a. i varianterna öronakupunktur (endast öronmusslan används för nålsticken då kroppens olika delar anses projicera dit), el-akupunktur (retningen av nålsticket avses förstärkt genom svagström i nålen) eller akupressur, där man trycker på akupunkturpunkterna istället för att sätta nålar i dem.

Behandlingen har genom århundradena vunnit viss spridning utanför Ostasien (och t.ex. varit känd i Sverige i över 150 år), och dess användning i Kina fick ett uppsving på 1960-70-talen i samband med ökat intresse för traditionell och inhemsk medicin. Genom ett återuppvaknat internationellt intresse för kinesisk kultur har detta lett till ökad användning av och forskning kring akupunktur även i väst, samtidigt som entusiasmen för metodens mera vidsträckta bruk tycks ha dämpats i Kina. Från att ursprungligen sannolikt ha varit rent empiriskt baserad har akupunktur tidigt knutits till starkt spekulativa, metafysiska föreställningar inom antik kinesisk filosofi: dualismen mellan de olika globala principerna eller energityperna yin och yang samt läran om de fem elementen (jord, metall, vatten, trä och eld).

Sjukdom/ohälsa anses härröra från ”obalans” mellan elementen i människokroppen och mellan yin och yang. Akupunktur är en ”energimedicin” i så måtto som den påstås utöva sin effekt genom balansering av subtila energier, chi. Denna grundsyn är i allt väsentligt helt oförenlig med modern naturvetenskap. På grund av akupunkturens erkänt starka placeboeffekt (genom suggestion, dess distraherande effekt, mot irritation, förväntningar, uttröttningseffekt, ritualverkan) är kliniska prövningar svåra att genomföra. (Ett vanligt förhållande vid manuella metoder.)

Varje kontrollmetod som inte liknar nålbehandlingen kan förväntas ha mindre placeboverkan och därmed skenbart öka den specifika akupunktureffekten. På senare tid har man dock tagit fram en ”placebo-nål” som kan användas utan att patienten märker om det är en riktig nål eller inte. Placebonålarna tränger inte in genom huden, utan ger bara ett lätt stick. Experiment där placebonålar jämförts med riktig akupunktur visar ingen egen effekt för akupunkturbehandlingen. Man har också gjort försök där man använt riktiga akupunkturnålar men satt dem på andra ställen än på akupunkturpunkterna, vilket inneburit att man kan avfärda idén om akupunkturpunkternas speciella betydelse då samma resultat uppnåddes för båda grupperna.

Akupunktur är inte bättre än placebo

Det saknas således hårda belägg för att akupunktur är en verksam behandling utöver placebo. Vissa metastudier hävdar dock att det finns belägg för att akupunktur är effektivt mot illamående och kräkningar efter operation, kemoterapi och i samband med graviditet. Vad gäller smärtbehandling (den enda indikationen enligt svenska Socialstyrelsen) föreligger belägg för effektivitet mot smärta efter tandoperation. Akupunktur kan användas av svensk legitimerad medicinpersonal vid behandling av framför allt nociceptiv smärta (dvs. sådan smärta som förmedlas av perifera smärtreceptorer och blockeras av vanliga analgetika). Vad gäller andra i praktiken vanliga användningsområden som allergiska besvär, migrän, kroniska smärttillstånd, högt blodtryck, drogberoende, sömnlöshet etc. saknas i stort sett klinisk dokumentation av bedömbar kvalitet, och den registrerade effekten av behandlingen i kliniska studier brukar stå i omvänd proportion till studiernas kvalitet.

Eventuell smärtlindrande/lugnande effekt av akupunktur anses enligt flertalet naturvetenskapligt skolade bedömare kunna uppstå dels genom att smärtan av nålstick aktiverar kroppens produktion av endorfiner (smärtlindrande, lustframkallande hormon – för detta talar att effekten kan blockeras genom nalorfininjektion), och/eller blockerar uppstigande smärtimpulser i centrala nervsystemet. Eventuellt kan kortvarig avsvällning av luftvägar/slemhinnor uppnås genom att nålsticket ökar adrenalinutsöndringen. Enligt denna tolkning så ligger effekten i själva smärtan av nålsticket, och inte i energibalanser som påverkas av specifika punkter på kroppen.

De flesta västerländska akupunktörer distanserar sig från den traditionella filosofiska lära som ligger till grund för behandlingen, men hävdar samtidigt ofta att de akupunkturpunkter som traditionell kinesisk medicin anger ger specifika effekter vid nålstick, och att effekterna av akupunktur inte kan förklaras enbart genom ospecifik retning/smärta.

Vidare läsning:

C. J. Derry m.fl., Systematic review of systematic reviews of acupuncture published 1996–2005, Clinical Medicine 6, 2006, s. 381–386.
E. Ernst, M. S. Lee & T.-Y. Choi, Acupuncture: Does it alleviate pain and are there serious risks? A review of reviews, Pain 152, 2011, s. 755–764.
NIH Consensus Conference, JAMA 280(17), 1998.
E. Ernst och S. Sing, Salvekvick och kvacksalveri, 2008
The Skeptic’s dictionary om akupunktur
H. Isaksson, Folkvett nr 4 1998, Akupunktur – kvacksalveri eller beprövad vetenskap?