Evighetsmaskin

Evighetsmaskin, perpetuum mobile (latin ‘evig rörelse’), hypotetisk maskin som skulle bryta mot värmelärans (termodynamikens) huvudsatser. En evighetsmaskin av första slaget skulle leverera arbete utan energiförbrukning och strida mot energins bevarande (första huvudsatsen). En evighetsmaskin av andra slaget skulle leverera arbete ur värme utan att använda sig av en temperaturskillnad. Den skulle strida mot andra huvudsatsen.

En evighetsmaskin skulle bryta mot termodynamikens lagar

Sedan termodynamikens lagar fick sin moderna form i slutet av 1800-talet har man inte funnit några undantag från dem. Huvudsatserna utgör hörnstenar inom modern fysik, kemi och biologi. När det kärnfysikaliska beta-sönderfallet upptäcktes föreföll det först som om det inte skulle bevara energin, men sedan neutrinon upptäcktes försvann problemet. Åtminstone sedan medeltiden har försökt gjorts att bygga evighetsmaskiner och än idag uppträder regelbundet personer som gör anspråk på att ha en fungerande idé. Patent har beviljats ritningarna till mer eller mindre uttalade evighetsmaskiner. Förvånansvärt få av dessa byggs och när så skett har naturlagarna hittills visat sig gälla.

En med besläktad företeelse är ”fri energi”. Här avstår man från att bryta mot energins bevarande. I stället påstår man sig ha metoder att omvandla ”vakuumenergi” eller andra obegränsade hypotetiska energiformer till användbart arbete.

Vidare läsning:

• H. Essén, Folkvett nr 2 1994, Vetenskapen och evighetsmaskinerna
• Tekniska muséet om Evighetsmaskiner