Förhistorisk högteknologi

Förhistorisk högteknologi. Sedd ur ett globalt perspektiv har människans teknologiska nivå ökat exponentiellt från de första stenredskapens tid: först helt omärkligt i hundratusentals år, sedan snabbare från jordbrukets införande och till sist, från den industriella revolutionen, i så snabb takt att utvecklingen varit synlig för den enskilda människan. Kortvariga och lokala kliv bakåt i utvecklingen har inträffat till följd av högkulturers sammanbrott, exempelvis då västra delen av romarriket intogs av germanska barbarer.

Allt tyder på att vi idag står på vår högsta teknologiska nivå någonsin och att utvecklingen kommer att fortsätta accelerera så länge vi inte tar död på oss genom krig eller miljöförstöring. Sedan ett par hundra år tillbaka har pseudovetenskapliga och skönlitterära författare laborerat med tanken att det skulle ha funnits högteknologiska perioder i människans förflutna som inte är kända idag, dvs. att de på något sätt lyckats flyga under de akademiska historikernas och arkeologernas radar. Man har utgått från imponerande byggnadsverk som Stonehenge och de egyptiska pyramiderna samt hävdat att dessa vore omöjliga att åstadkomma utan hjälp av högteknologi. Ofta hänvisar man till förhistoriska fynd eller skriftliga skildringar som i någon mån påminner om moderna flygplan, helikoptrar, frontlastare, rymddräkter, månlandare osv. Man har också föreställt sig att forntidens människor haft tillgång till extremt exakta mätinstrument inom lantmäteri och astronomi.

Att dessa teknologiska kunskaper senare fallit i glömska brukar man vilja förklara med att de varit heliga hemligheter förbehållna ett hermetiskt prästerskap. Den konventionella arkeologin och historien har mot dessa teorier genmält att det faktiskt inte finns några spår i källmaterialet efter den postulerade högteknologin samt att forntidens imponerande byggnadsverk kom till tack vare att våra listiga förfäder gjorde det mesta möjliga av de primitiva redskap och metoder de hade. En aspekt på de forntida byggmästarnas villkor som är svår att förstå idag är också att de i regel hade tillgång till ymnig slavarbetskraft som kunde utnyttjas utan hänsyn till några sentida begrepp om humanitet.

Förhistorisk högteknologi ifrån en av två påstådda källor

Var tänker sig nu de troende att den förhistoriska högteknologin kom ifrån? Det finns i stort sett två skolor: antingen kom den från någon särskilt begåvad grupp människor (gärna sådana som till ras och hemvist påminner om den troende själv), eller så kom den från besökande utomjordingar. I båda fallen ligger det nära till hands att förklara den besvärande bristen på konkreta bevis med att själva innovationscentrum eller kontaktytan mot utomjordingarna legat på en plats som inte längre är tillgänglig, som det sjunkna Atlantis. Härifrån skulle teknologin ha spritts till utvalda civilisationer av de hemlighetsfulla teknoprästerna, men till sist glömts bort (i den mån hemligheterna nu inte bevarats till denna dag av frimurarna). Denna tanke om ett enda innovationscentrum för mänsklighetens framsteg kallas hyperdiffusionism och bestrids av eniga forskare inom den etablerade vetenskapen. Folk har uppfunnit samma saker flera gånger på olika håll genom tiderna, helt enkelt för att människor har samma förståndsgåvor och ungefär samma praktiska behov och förutsättningar överallt på Jorden.

Till de mera namnkunniga pseudovetenskapliga förespråkarna för forntida besök av högteknologiska utomjordingar hör Erich von Däniken och Zecharia Sitchin. Båda handskas synnerligen fritt med sanningen och det historisk-arkeologiska källmaterialet. Den etablerade vetenskapen har inte hittat några tecken på att utomjordingar besökt jorden vare sig under forntiden eller på senare tid.

Vidare läsning:

• Archaeological/Skeptical Resources
• M. Rundqvist, Folkvett nr 2 2007, Forntidsfantasterier