Konfirmeringsbias

”Det är det underliga och eviga felet hos den mänskliga förståelsen att bli mer rörd och exalterad av bekräftelser än av negationer” – Francis Bacon

Konfirmeringsbias hänvisar till en typ av selektivt tänkande varvid man tenderar att lägga märke till det som bekräftar de egna övertygelserna och att ignorera, inte leta efter, eller undervärdera relevansen hos det som säger emot dessa övertygelser. Om man till exempel hyser övertygelsen att fler patienter kommer till akuten där man arbetar vid fullmåne så kommer man att notera de intagningar till akuten som sker vid fullmåne, men inte vara uppmärksam på månen när intagningar sker under månadens övriga nätter. En tendens att göra detta under långa perioder kommer att stärka din övertygelse om förhållandet mellan fullmåne och olyckor och andra månrelaterade effekter, omotiverat mycket.

Denna tendens att ge mer uppmärksamhet och vikt till data som stödjer ens övertygelse än man ger till motsägande data är speciellt skadligt när ens övertygelser inte är något annat än fördomar. Om ens övertygelser är fast etablerade på solida bevismaterial och giltiga bekräftande experiment, bör tendensen att ägna mer uppmärksamhet och vikt till data som stödjer ens övertygelser som regel inte leda en på avvägar. Om man blir förblindad och inte ser bevismaterial som verkligen motsäger en favoriserad hypotes, så har man givetvis korsat linjen mellan rimlighet och trångsynthet.

Flertalet studier har demonstrerat att människor generellt övervärderar bekräftande information, det vill säga positiv eller stödjande data. Den ”mest rimliga anledningen för den överdrivna påverkan av bekräftande information är att det är enklare att hantera kognitivt” (Gilovich 1993). Det är mycket enklare att se hur en bit data stödjer en position än att se hur det kanske kan räknas mot positionen. Betrakta ett typiskt ESPexperiment eller en skenbar klärvoajant dröm: framgångar är ofta otvetydiga eller data är enkelt behandlat för att räknas som framgångsfullt medan negativa resultat kräver intellektuellt ansträngning att ens se dem som negativa eller som betydelsefulla. Tendensen att ge mer uppmärksamhet och vikt till det positiva och det bekräftande har visats påverka minnet. När man gräver i sitt minne är det mer sannolikt att man erinra sig data som bekräftar positionen.

Forskare gör sig ibland skyldiga till konfirmeringsbias genom att sätta upp experimentet eller att rama in sitt data på ett sätt som tenderar att bekräfta deras hypoteser. De förvärrar problemet genom att fortskrida på sådana sätt att de undviker att hantera data som skulle säga emot deras hypotes. Till exempel, vissa parapsykologer brukade använda sig av frivilliga starter och avslut i sin ESP-forskning. Experimentella forskare kan undvika eller reducera konfirmeringsbias genom att samarbeta i designen av experimentet med kollegor som håller motsatta hypoteser som Richard Wiseman (skeptiker) och Marilyn Schlitz (förespråkare) har gjort. Individer måste konstant påminna sig om denna tendens och aktivt leta upp data som är motsägande till ens övertygelse. Då detta är onaturligt, verkar det som att vanliga människor är dömda till livstids partiskhet.

Referenser och Vidare Läsning

 Belsky, Gary and Thomas Gilovich. Why Smart People Make Big Money Mistakes-And How to Correct Them: Lessons from the New Science of Behavioral Economics (Fireside, 2000).

 Evans, B. Bias in Human Reasoning: Causes and Consequences (Psychology Press, 1990).

 Gilovich, Thomas. How We Know What Isn’t’ So: The Fallibility of Human Reason in Everyday Life (New York: The Free Press, 1993).

 Levine, Robert. The Power of Persuasion – How We’re Bought and Sold by (John Wiley & Sons 2003)

 Reason, James. Human Error (Cambridge University Press 1990).

 Shermer, Michael. The Borderlands of Science: Where Sense Meets Nonsense (Oxford University Press 2002).

 Shermer, Michael. Why People Believe Weird Things: Pseudoscience, Superstition, and Other Confusions of Our Time 2nd ed. (Owl Books 2002).