Randomiserad klinisk prövning
Illustration: Lotten Kalenius
Randomiserad klinisk prövning, en vetenskaplig studie där man jämför förändringen mellan grupper som fått olika behandling, för att se om de som fått den behandling man vill undersöka får bättre resultat än de som får placebo eller ingen behandling alls. Idén med det randomiserade försöket är att behandlingen är det enda som ska utgöra en väsentlig skillnad mellan de två patientgrupperna.
Randomiserad klinisk prövning fördelar faktorer slumpmässigt mellan försöksgrupper
”Randomisering” innebär slumpmässig fördelning, och syftar på att deltagarna fördelas slumpässigt till de olika grupperna. På det sättet lyckas man oftast få okända, eventuellt påverkande faktorer att fördelas jämnt mellan försöks- och kontrollgrupp.
Randomisering är inte samma sak som att en studie bygger på ett slumpmässigt urval av försökspersoner. Ett slumpmässigt urval kan göras ur någon population för att över huvud taget få tag i försökspersoner (eller motsvarande). Randomisering däremot genomförs när man redan har fått tillgång till försökspersonerna.
Vidare läsning:
- Cochrane-institutets handbok: Cochrane Handbook for Systematic Reviews of Interventions, 2011
- J. Jerkert, Bör man randomisera i kliniska prövningar?, 2008
- A. Jadad, Randomiserade kontrollerade kliniska prövningar, 2000
- Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Krav på randomisering är ingen slump